Min egen historia

---

Redan sen jag föddes har min föräldrar bråkat, om vad som helst. Bokstavligen. Istället för att vara med mina kompisar runt 6års åldern då och då, sprang jag in på mitt rum och gömde mig, höll för öronen för att jag inte ville,orkade inte höra på när dom bråkade. Jag blev rädd, ledsen och bara låg i min säng. Det fortsatt och fortsatt, men en dag bestämde sig min mamma för att skilja sig. Jag var då 8 år. Hon kom till mig och sa att hon behövde prata.

 

Vi gick in till köket, där satt vi och jag var rädd, visste inte vad som hade hänt och mitt hjärta bara dunkade. Jag frågade hela tiden om någon hade dött, om jag hade gjort någonting, om och om igen, men det enda hon sa var nej. Det sista jag sa innan hon sa något, var "lova att du och pappa ALDRIG skiljer er?". Jag ställt den frågan många andra gånger, men hon hade lovat mig. När jag nu frågade i köket sa hon att hon inte kunde lova det. Men hon hade ju lovat mig?

 

Hon berättade sedan att hon hade skaffat sig en lägenhet i Kärrtorp, lite längre ifrån Tyresö. Min mormor bodde där också. Så det var nära till mormor osv. Men långt från min skola i Tyresö. Men jag förstog ju så småning om att dom hade skilt sig. Det var sorgligt, men endå lite skönt, jag tänkte liksom att dom möjligtvis skulle sluta bråka då? Nej, det gjorde dom verkligen inte. Det blev värre. Mamma hade träffat en ny kille, Erik.

 

Jag kände honom från tidigare, han var min fritidsledare. Han var min favorit ledare, otroligt snäll, hur rolig och trevlig som helst. Jag blev verkligen jätteglad när jag fick reda på att det var Erik. Men min pappa blev inte glad , inte alls. Han gillade ju fortfarande mamma, men dom bråkade så förjävulst mycket och mamma orkade inte längre, så hon skiljde sig. Pappa trodde att det var Erik som tog mamma ifrån honom, men Erik har inte en smula & göra med det här. Jag vet inte hur många gånger jag, mamma och Elliot (min storebror) har sagt det till pappa, men han fortsätter.

 

Några veckor innan skiljsmässan hade Morfar dött. Så allt blev bara jobbigare och jobbigare..

 

Jag fick åka tunnelbana och buss till skolan varje dag, jag hann aldrig äta frukost för jag behövde springa till tunnelbanan klockan 6 på morgonen för att hinna till skolan. Jag mådde verkligen inte bra den perioden, i ett år. Jag mådde illa hela tiden, jag var osäker på mig själv, mitt liv och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag spottade varje sekund, jag grät aldelles för mycket. Jag ville bara bort, den smärtan var obeskrivlig. Hemsk.

 

Vi bodde varranan vecka, jag och elliot. Elliot och pappa bråkade också hela tiden, och det var jätte läskigt, jag vågade inte gå ut ur mitt rum för att se på när dom bråkade. Det hände så hemska saker.. Han satt sig en gång i fönstret och sa att han skulle hoppa. Jag grät som satan, var rädd, vill verkligen inte förstå vad som hände. Det var helt sjukt.

 

En dag, mitt i natten hade dom bråkat så otroligt mycket - ringde Elliot mamma och hon kom och hämtade honom. Därefter flyttade Elliot till mamma i 2 och ett halvt år, utan kontakt eller någonting med pappa. Pappa hade inte hans mobil nummer, mail, kontakt överhuvudtaget.

 

Jag vågade inte göra någonting, jag stog liksom emellan båda. Det var min plikt att inte göra nån av föräldrarna ledsna, att stå i mitten och inte få falla ihop. Jag kunde inte vara mig själv, jag var alltid olika personer om jag var hos mamma eller pappa. Saker jag behövde hålla hemligt för den ena, jag vågade inte berätta saker jag hade gjort med den andra osv. Jag var aldrig Clara. 

 

Nu är jag 13 år, dom bråkar fortfarande. Eller, dom pratar inte ens med varandra. Aldrig. Ja, jag har det svårt hemma, just nu hos mamma ang saker med min bror, jag bor ju inte längre hos min pappa och har inte gjort på över ett år. Mamma förstår mig på alla sätt och vis. Pappa och jag har väl hoppat av den linjen i guess. Det funkar inte. Han måste ändra på mig, för jag kan inte leva mitt liv som han vill. Han får inte ge mig skuldkänslor, få mig må dåligt. Han måste vara min pappa. Han blir typ arg för allt jag gör. Och han är som värsta livvakten, jo jag vet att det är klart att man vill ha koll på sin lilla "prinsessa" , men han har gått över gränsen. För honom får jag inte gå ut med någon kompis liksom, det är för farligt. Pappa är en underbar och rolig person annars, men han vet inte hur han ska bete sig mot mig. 

 

Och allt med min bror.. Jag får inte skriva om det på min blogg eftersom att jag inte har fått tillåtelse till det. Men det är mycket, och jag klarar knappt av det, jag mår dåligt och vet verkligen seriöst inte vad jag ska göra. Men jag älskar min storebror, kommer alltid att göra det.

 

Somsagt, jag kan inte berätta allt. Det här är ca 5% av det som hänt/händer i mitt liv. Jag har tystansplikt, väldigt många saker får jag verkligen inte skriva på min blogg när 700-800 personer kan läsa det, prata om det osv. Men.. Ja, nu vet ni lite av det som händer, och anledningen bakom mitt bloggnamn.

---

Sen frågar folk mig hur jag orkar ta all skit. "Hur kan folk ens hata dig Clara?" Jag får hat dagligen. I skolan har jag såååå många personer som verkligen hatar mig. Folk jag inte ens vet vilka de är. Folk på nätet. Jag får kränkande kommentarer varje dag. Folk ger kommentarer bakom mig i verkligheten. Men vad ska jag göra? Somsagt, av allt hat jag har fått så har jag lärt mig att det inte ens är värt det. Dom vill bara ha min uppmärksamhet. Så, tyvärr, ert hat påverkar mig inte. Inte en sekund. 

 Sååå läskigt i början.. Dörren öppnades helt plötsligt av sig själv och vi var ensamma hemma. Det.. Var.. Sjukt..

♥ Hej bästa ni! 

 

För det första så vill jag be om ursäkt för den usla uppdateringen de tre senaste dagarna. Men jag har helt neklet inte hunnit. Jag har bloggat sent på kvällen, typ runt 20-21 då ni inte har gått in och läst. När kollar ni på min blogg egentligen? Det märkte jag när min statistik sjönk från ena dagen 800 unika till andra dagen 689 unika. That's bad. Jag blir verkligen superledsen när min statistik sjunger pga att jag bloggar sent och inte på dagarna. Men jag hinner liksom inte blgoga på dagarna. Jag gör ju saker utanför bloggen! Sååå det är verkligen jobbigt när statistiken sjunger så bara för att kag bloggar sent, jag blir på jättedåligt humör.

 

Anyways, idag har det varit en låång dag och har inte eller hunnit blogga förns nu. Spelade match, kollade på två matcher som har tagot flera timmar. Sen har jag ätit middag, städat mitt rum & badrummet. Det tog också några timmar. Och nuuuuu har jag tid att blogga. Åh, so much too do and so little time. Jag älskar att blogga men jag blir såå stressad av den också. Jag får panik om jag inte bloggat. Jag måste blogga, för annars sänks statistiken, och jag vill lyckas - så jag får verkligen panic attacks. 

Ps. Jag håller på att ladda över frågestund del 2 i video just nu, så det kan ni ju längta till! Ni måste verkligen se början, svär det spökar i mitt hus! hahah, förstår inte att det kom med i videon!

 

... Och för er som inte vet vem Gemma är så är det Harry Style's syster! Tänk vad coolt, åh, blir helt glad hihi! Anyways, har ni någon favorit än? Jag är inte riktigt säker på vem jag gillar än, men det var något land som en kille sjöng i lite Jason Mraz/train - style som jag tyckte om! Och sen gillade jag italienaren i slutet, förstod inte någonting alls men det lät fint. 

Förövrigt så har Hanni somnat bredvid mig och snarkar som in i helvete. Såå mysigt! .. . .. . Hahahah. Men jag har listat ut att om jag slår till henne lite så slutar hon snarka! Rätt smart faktiskt, i like that idea.

 

Vilka hejar ni på? Vi bloggas senare!

Med Iphone ↑

Hej allesammans!

 

Allt bra? Jag mår super! Dels för att jag nyss köpt godis på två olika affärer & jag känner mig stencool och som att jag svävar på moln. Sååå gotttttttt! Jag sitter också och kollar på let's dance. Haha nu ska Maria Montazami dansa, så jävla G! Nah, not really. 

 

Jag ska kanske se en film efter också, har ni några bra tfilmtips? Jag gillar romatiska/komedi filmer! Tipsa gärna, älskar när ni gör det, så gosigt hihi.